Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.  Related Paintings of ulrika eleonora :. | Weintrinkende woman in the middle of these men | Bouquet in an Arched Window yuyt | Seascape | ritratto di Nicola D Inverno | Venus and Adonis |
Related Artists:
Pieter Pourbus
(1523 - 30 January 1584) was a Dutch-born Flemish Renaissance painter. Remi Ommejaghere and his three sons Onze-Lieve-Vrouwekerk, Bruges, BelgiumPourbus was born in Gouda. He was known primarily for his religious and portrait painting and worked mainly in Bruges, where he had moved from Gouda by 1543. He died in Bruges. His son was the painter Frans Pourbus the Elder and his grandson was Frans Pourbus the younger
Paris Bordone
Italian 1500-1571 Italian painter and draughtsman. He is best known for his strikingly beautiful depictions of women, both in portraits and in cabinet paintings. He also excelled in rendering monumental architectural settings for narrative, both religious and secular, possibly initiating a genre that would find great currency during the mid-16th century, especially in Venice, France and the Netherlands. His favoured media were oil and fresco, the latter being used on both interiors and faades. Although he was not generally sought after by Venetian patrons during his career, as his art was eclipsed by that of Titian, Paolo Veronese and Jacopo Tintoretto, Bordone was regarded in the mid-16th century as an accomplished artist (Pino; Sansovino). He worked for the moneyed lite of northern Italy and Bavaria, for the royalty of France and Poland, and had works commissioned to be sent to Spain and to Flanders. Despite knowledge of the important patrons for whom he worked, the chronology of Bordones oeuvre is by no means clear. Dating on stylistic grounds is confounded by the diverse sources on which he drew, ranging from the Emilian, Lombard and Venetian to the French and northern European, depending on the patron. Due to the ease with which prints circulated during Bordones career, it is difficult to ascertain whether influences were derived at first hand or from printed images. Such difficulties in assigning dates are further exacerbated by his use of the same figure study for numerous paintings evidently executed decades apart. Reliance on the testimony of Vasari, who interviewed Bordone in 1566, in conjunction with the extant documents, the few signed and dated paintings and, to a lesser extent, period fashion provides only a rough outline of his activity. Due to the lack of agreement among scholars regarding chronology, the following account is based mainly on the documentary evidence.
Henri-Nicolas Van Gorp
painted Nina chantant la romance in